Knitting, chapter 7 / Stickning, kapitel 7

Posted on August 15, 2011

0


Sista stickningsdelen, eller en epilog skulle man väl kunna säga.

Med en nattgäst med Way-Out-West-armband här hemma just nu så känns det här med Hultsfredsfestivalen ganska avlägset. Men jag ska försöka att inte vara bitter över att jag inte får komma in i Slottsskogen…

Jag sitter här och lyssnar på Melodikrysset på webbradion istället och tänker tillbaka på dagarna vid den småländska sjön Hulingen.

Okej, det stickades, det har ni förstått. Men det lyssnades faktiskt en del på musik också. (Resten av länkarna i detta inlägget går till Spotify.)

Festival. Darkstar.

Darkstar.

Uppvärmning med lite typiska konsertbilder. Inomhus (eller ja, inomcirkustälts, för att vara precis) och synthmusikfärgade strålkastare. Bandet heter Darkstar om jag inte tagit miste. Hur det lät? Nej, det minns jag faktiskt inte. Jag tror att de lät ungefär som de ser ut att ha låtit: Syntar och laptops och de där strålkastarna som gör dem så mycket mer klubbigt spännande på bild. Nånstans mellan helt okej och bra, men inte världsomvälvande. Kanske lät de ungefär såhär.

rain, regn, småfuktigt

Småfuktigt framför den gröna scenen.

Många recensenter har målat upp den här bilden av årets festival. Tomt och regnigt. Och ja, bitvis var det det. Men varför skulle det vara på bara ett sätt? Nästa morgon var det fint torkväder och tältet höll för alla kastvindarna, så det kan ju inte ha varit så farligt. Gummistövlar hade varit fint att ha men det fanns ju garn och nån användning ska man väl ha för sina improvisationsfärdigheter?

beady eye, oasis

Beady Eye.

Det enda jag visste på förhand om Beady Eye var att det till stor del består av gamla Oasis-människor. I efterhand är det faktiskt nästan bara samma sak jag vet. Oasis har sparkat ut nån och bytt namn. Skrivit några nya låtar som låter som oasislåtar.

suede, brett anderson

Suede.

När jag på telefon först hörde om hela projektet – årets festival, stickningen, möjligheten att åka, allt det där – så var det bara två av de tre huvudnumrena som Marie nämnde på telefon som egentligen lockade mig. Men vilka två sen… Mitt sällskap var måttligt intresserad (vilket är helt okej, det fanns godis för båda smaker) och det regnade och klockan var sent efter en hyfsat hektisk vecka.

Men vad gör man inte för Brett?

Nej, vem lurar jag nu? Det är helt egoistiskt. Vad gör man inte för en liten konsertstund med Brett, ska det vara. Dunderklumpen pratar om att vara alla de människor man har varit förr. Jag kan skrika iiiiiiii som en sjuttonårig fangirl.

Svaret på den retoriska frågan är att gränsen i vart fall inte går vid att sticka som en galning och sen kasta sig på ett tåg till Småland.

Det blir en bild till på Suede.

suede, brett anderson, hultsfred

Suede.

Och det var natt. Och det var morgon. Och det var nya skor.

Danssko.

Och efter att försäljaren lagt en lätt förhäxning över de nya begagnade skorna – och regnmolnen skingrats – så blev det en hel del dans också.

bob hund

bob hund

bob hund

En liten helsingborgare.

Eller så handlade det inte alls om skorna utan om bob hunds ös!

erasue, andy bell, vince clarke

Erasure.

Där det ena var Suede så var det andra Erasure. Vemvadvilka det tredje var tänker jag inte säga alls. Så retar jag inte någon med oimponeradhet. (Ord, någon?)

Och även om man inte hade gillat Erasure (hur nu det skulle gå till) så var Andy Bell så jäkla nöjd och glad och… glittrig, så det liksom bara blev kärlek.
Jo.
Så var det visst.

Och lite bakom stod Vince Clark och såg ut som att för egen del kunde det kvitta lika men eftersom Andy blev så glad av hela konsertgrejen så visst, klart jag kan spela lite.

De två kvinnorna minns jag tyvärr inte namnet på. Nån som vet så berätta!

Mer Erasure:

erasure, hultsfred, andy bell, vince clarke, röd glitterpaljettkavaj

Erasure.

crystal castles, hultsfred

Crystal Castles

Priset för festivalens mest svårfotograferade band går till Crystal Castles, för sin totalt slumpmässiga ljussättning.

Och så var det natt och morgon och frukost och lite jonglering vid tältet och sånt därnt.

bob hansson, hultsfred

Bob Hansson

Och en poet.

dungen

Dungen.

Och en sol.

Och en gräsmatta. Och en jacka att sitta på och en öl att dela på.

Magnus Carlson and the Moon Ray Quintet

Magnus Carlson and the Moon Ray Quintet

Priset för bästa överraskning går till programpunkten “Magnus Carlson & the M. R. Q.”
Magnetic…? Resonance….? Quar… ja, förresten de kan ju vara fem också. Och vad gör Magnus Carlson förresten nuförtiden?

På A säger vi Månstrålskvintetten och på B svarar vi “Bra skit“.

Slut för idag, tack för idag.

Och så var det natt och så var det bråttom till morgontåget.

Och sedan, tro det eller ej, så bet lindormen sig själv i svansen och rullade iväg som ett tunnband före tåget över syllarna. När vi stanade i Mariannelund lämnade han rälsen och försvann in i de småländska skogarna och vi såg honom inte mer.