Knitting, chapter 6 / Stickning, kapitel 6

Posted on July 21, 2011

0


Ja, just det, det var andra där också.

Jag vill börja med att säga att rätt träd vann. Eller, jag menar, jag skulle ju ha vunnit förstås men när jag nu inte gjorde det så vann ett bidrag som det inte gjorde ont att förlora emot.

Eftersom jag var trött och ganska skygglappsfokuserad när vi satte upp grejerna så pratade jag inte jättemycket med de andra då. Och när juryn kom på torsdagen så ösregnade det och var liksom inte inbjudande till party direkt. Synd. Det hade varit kul med ett stickar-party. Det gör att jag inte kan presentera så utförligt som jag skulle vilja vem som gjort vad. Och kanske har jag missat någons bidrag helt för att jag tog det för en del av någon annans.

Okej. Färdigursäktat. Nu bilder.

stickklubben, kalmar

Stickklubben (stickklubben.se) från Kalmar monterar sina blandade smådjur och blommor.

Montering

Stickklubben i Kalmar träffas varje torsdag och stickar tillsammans på någon offentlig plats som de bestämmer från gång till gång. Deras bidrag var ett myller av blommor och smådjur av olika slag. De fyllde, tror jag, fem träd och mellan träden girlanger av någon sorts skruvade pilurper (som det kanske är bäst att inte spekulera i vad de föreställer (missförstå mig rätt; jag tycker de var fina och de funkade bra i girlanger)).

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

Stickklubbens blomklockor och en mysko skruvad pilurp uppe i hörnet.

Spindeln i stickklubbsnätet

Blommor på tråd och på träd

De hade också trätt upp blommor på en lång, lång ståltråd som de virade runt trädstammen i någon sorts spontankoreograferad ringdans. Det fungerade riktigt bra. Varför tänkte inte jag på det?

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

Kram-Klas

Kram-Klas - behöver han vidare presentation?

Kram-Klas

Till och med ett litet blomstermönster i bården.

Två ödmjuka pojkar som enligt ryktet lärt sig sticka från youtube, på en vecka. De måste ha legat i minst lika mycket som jag. Och de har ju bevisligen lärt sig. Och jag blir glad bara jag ser honom – hur skulle vi ha klarat oss utan Kram-Klas?

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

Frukt, och nånting som slingrar på baksidan.

Såhär i efterhand önskar jag att jag hade tittast lite närmre på de där fluffiga frukterna. Det vade varit kul att veta hur de var gjorda. Varför tänkte jag inte på det?


En till som jobbat enligt täcka-stammen-principen

Kvinnan som stickat rutorna med noter och instrument i kunde tyvärr inte komma själv och sätta upp sitt verk så de av oss som blev klara tidigt (dvs inte jag) hjälpte till med det. Återigen kände jag mig tacksam över att ha lyckats komma personligen. Skulle någon ha fattat hur jag hade tänkt när jag jag knappt hade bestämt det själv förrän jag stod där på stegen?

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

SaraErikamakesthemostbeautifulsilverjewelleryintheworld

Många är stora som hus eller så, men de flesta är små, mycket små, mycket små

Nästa morgon var hela lunden fylld med någon sorts kokonger som vid närmare inspektion visade sig innehålla larver av garnnystan. Det var mycket frestande att över tid förvandla dessa till någon sorts fjärilar eller så (genom upprepande av den där magiska gesten jag nämnde i förra inlägget) men det blev inte så (det blev ju gummistövlar istället).

The Tallest Man On Earth, Kristian Matsson, gitarr

Den längsta mannen på jorden.

Det råder ingen tvekan om vem de kommit för att se på festivalen iallafall. Det enda bidraget med en tydlig hultsfredsfestivalanknytning.

Jag gillar hans kreativa grepp om gitallhalsen och undrar lite vad det där är för ett ackord han spelar.

Jag gillar solen och gräset och smådetaljerna.

Och jag gillar touchen med den mörkblå kanten på den ljusblå figuren. Varför tänkte inte jag på det?

Och Schackrutemetoden att halvera stickarbetet på. Jag menar, varför tänkte inte jag på det?

Sol ute - sol inne - sol i hjärta - sol i sinne

På det hela taget har jag inget att invända mot att juryn, bestående av Stefan Sundström, dekorationsansvariga Marie Strömberg och festivalchefen Gunnar Lagerman ansåg att detta var det bidrag som var värt priset av biljetter till nästa års festival. En applåd till den längsta mannen.

Nästa gång ska jag försöka säga något om musiken på festivalen också.

En stilla natt vid en sjö i en skog i Småland